Hunden snarkar högt

Kallt kaffe värmer inte

Fram rusar livet

Följ med på färden

Alltid ensam, helt ensam

Döden avslutar

Spacklade fasad

Kloster för vintervila

Ytterligheter

Tröttheten smittar

Slutet är början till liv

Gemenskap igen

Känslan talar tyst

Utan ondskans ensamhet

Vakna med mig Du

Susanne

I dag har jag lyssnat till Reidar Thyholdt och Andre Baraldsnes, Olweusutbildare från Norge www.olweus.se och projektledare för införandet av Olweusmodellen, Teresia Varga Fridh, från Helsingborg. www.helsingborg.se/olweus.se

Det var ett underbart möte med tre fantastiska människor som med entusiasm, engagemang och ett stort kunnande pratade om hur vi kan arbeta för att förhindra och minska mobbningen i våra skolor.

Mycket finns att skriva om modellen men jag väljer att lyfta det som fångade mig och som egentligen är så självklart!

Det är vi vuxna som ska se och agera, vara eniga och samstämmiga, sätta gränser och inte blunda eller agera aggressivt när ett barn beter sig oacceptabelt. Vi ska vara mogna professionella vuxna! Vi ska inte lägga över ansvaret på vare sig eleven (kamratstödjare) eller föräldern, utan vi ska ta vårt ansvar i skolan och agera som mogna professionella vuxna. Föräldrarna ska vi givetvis samarbeta med och informera när deras barn beter sig oacceptabelt men inte använda dem som hot mot eleven (jag ringer din mamma eller pappa om du inte...).

 Hur ska vi alla bli mogna professionella i skolan?

Kunskap, reflektioner, samtal och kanske lite KBT eller samtalsstöd för en del och arbetsbyten för några.

Usch! Nu låter jag kanske hemsk, men jag vill så gärna att våra barn och ungdomar ska möta goda pedagoger som både har förmåga att undervisa som att ge dem kärlek och social kompetens. Goda relationer mellan elev och lärare ger eleverna goda inlärningsbetingelser.

Vilket oerhört viktigt arbete förskollärare och lärare har!

Moder Teresa skulle hålla en föreläsning om ledarskap inför en stor församling mäktiga och förväntansfulla ledare. När hon äntrade scenen sa hon "Älskar ni era medarbetare?"  stod en stund, tittade på församlingen och gick.

Jag ville ge våra besökare från Norge och Helsingborg lite omtanke och kärlek… Vi har köpstopp i vår förvaltning, så hårda restriktioner gäller. Kaffe ok, men inget annat. Jag bakade en kaka till deltagarna. Det blev mycket uppskattat och Reidar tog om och tackade mig sedan för den fantastiska kakan. Tänk vad lite kan göra mycket!

Här kommer receptet (ur Laga Lätt nr 8 2009) för 20 personer:

1) Sätt ugnen på 175 grader. Smöra och bröa en ugnsplåt.

2) Vispa 2 förpackningar sockerkaksmix (à 420 g) enligt förpackningens anvisning.

3) Vänd försiktigt ned 300 g blåbär och hallon i smeten (jag tog mest blåbär).

4) Bred ut smeten på plåten. Strö över 150 g hallon och blåbär, 100 g hackad vit choklad samt fyra msk pumpakärnor.

5) Grädda i ugnen i ca 40 minuter.

6) Låt svalna.

Servera en kräm på 4 dl grekisk yoghurt och 4 msk lemon curd till.

Jag hade ett samtal med min dotter. Vi talade om kärlek, att leta efter kärlek, att inte orka leta, att längta och om relationer i största allmänhet.

Eftersom man inte ska shoppa kärlek när man är hungrig (när man längtar) kan man under tiden, när livet forsar fram, underhålla sina relationer, sina vänner och kärleken till dem. Det är också en form av kärlek och alla relationer har någonting att lära, en andlig läxa. Så försöker jag tänka…

När jag var fjorton år hade jag flera kamrater. Jag ville vara med dem alla och hade svårt att säga nej när någon av dem ringde. Jag var alltid så glad när de ville vara med mig och hade en konstig känsla av att de tog mig i sista hand. Men det handlade nog enbart om min dåliga självkänsla. Det var Monica som jag sydde kläder tillsammans med. Det var Ingrid som jag fikade hos och smaskade på nygräddade bullar. Det var i Lottas källarlokal där vi gjorde batik och tillslut var det Berit som fick mig att upptäcka pojkarnas magiska kraft. Jag hade också en storasyster som jag ville vara tillsammans med.

Vad är en kärleksfull relation? Vad är kärlek? När det gäller kärlek till mina barn så är allt så klart. Det är den starkaste kärlek som finns för mig. Där älskar jag oavsett vad jag får tillbaka.

Jag är orolig över att många betraktar kärlek som behov, beroenden, lust, åtrå, hjärta och smärta, medberoende, svartsjuka, hämndlystnad och andra känslomässiga tillstånd.

När jag läste organisationspsykologi på 90-talet var den största bestående lärdomen att våra handlingar styrs av våra behov och en önskan att få dessa tillfredställda. Kanske var rädslan så stor hos mig att bli avvisad eller bortvald att jag aldrig sa nej när mina kamrater ringde. Jag ville verkligen bli omtyckt. Kanske är det så fortfarande? Jag blir så lycklig av att bli vald. Detta behöver ju inte vara ett hinder men kan definitivt bli ett hinder vid sökandet efter en kärlekspartner. Vem söker vem? Jag har alltid blivit vald och har inte vetat hur jag ska kunna välja. Om jag nu är medveten om mitt dilemma så är det viktigt att jag visar upp mitt sanna jag och inte en mask och en trevlig yta. Jag vill bli vald för den jag är och med den resväska jag har, med den yta jag har…

När jag och min syster var på BZ och dansade på det ljuva 70-talet hade jag fullt upp med att hjälpa henne att bli fri efterhängsna beundrare. Hon var alltid den populära av oss två. En kille blev så arg och nämnde något om att vi inte skulle ha agerat så om vi sett hans visitkort!

Kanske leker vi alla med våra visitkort och söker bekräftelse, bekräftelse på egot? Duger jag, har jag de rätta kläderna, den rätta kroppen, det rätta yrket osv. En man som jag känner, berättade för mig att han aldrig har svårt att ragga tjejer. De vet att jag har pengar så jag får alltid med mig någon hem. Men hur vet du att dom väljer dig för den du är? Äsch! Jag får det jag vill ha, fick jag till svar, men någonstans i hans ögon fanns en ledsamhet som jag kunde se.

Två goda vänner med varma inre själar.

Efter semestern…det ordnar sig alltid 

Det är inte alla eftermiddagar jag kan ligga och lapa sol på balkongen, speciellt inte efter en arbetsdag!

Jag är glad över mitt arbete och glad över att jag även kan göra egna val och prioriteringar på min fritid även om dessa handlar om att somna i solstolen. Första veckan efter sex veckors ledighet sätter sina spår!

Efter semestern…det ordnar sig nog 

Jag vill fokusera på det som ger mig energi och glädje. Solen, naturen, skogen, husdjuren, vännerna och mina nära och kära är det jag prioriterar främst. Nu gäller det att minnas mina prioriteringar när mörkret faller. Många gånger får jag även nya vänner i böckernas värld.

 Efter semestern…ta en dag i sänder 

Tidiga mornar är nog den största omställningen efter semestern. Jag tror inte jag är skapt att vakna klockan 6:00. Att kunna vakna utan väckarklocka och låta kroppen styra tiden skulle vara bättre. Det där med tid är ett gissel. Hur hade det sett ut i samhället utan tid? När hade jag jobbat då? Hur många timmar av min fritid hade jag ägnat åt arbete? Många säger förundrat att människorna hann med så mycket förr. Jag tror att vi tillbringar alldeles för många passiva timmar framför teven. Men…ibland är den bra. Det gäller att även här prioritera och sovra i utbudet. Vi har alltid våra val.

Men eftermiddagarna och kvällarna är mina! I går kväll var jag ute och åt middag med en väninna. Vad lyckligt lottad jag är!

 Efter semestern…njut av din tid  

Skogens skafferi!

Jag skulle hoppa, jag skulle ta jättekliv.

Det var nästan omöjligt, men flera hade klarat det innan mig. Nu var det min tur. Det var strax innan lunch och de andra gick, de var ju redan klara med läraren. Jag märkte att han var irriterad på mig. Han tyckte helt enkelt inte om mig. Innerst inne trodde jag inte på övningen. Hur skulle jag klara av att hoppa så långt?

Då fick jag reda på det. Jag skulle dö om jag inte trodde på övningen. Jag skulle dö om jag inte trodde på mig själv och det jag gjorde. Jag grät och sa att jag inte kunde. Alla andra kan men inte jag. Jag ger upp. Jag är oduglig.

Jag grät och grät. Jag ville tro men visste att det var helt orealistiskt att ta dessa tre jättehopp.

Läraren tittade i sin manual och svamlade något kryptiskt som jag inte förstod och som för mig bara var nonsens. Jag kände mig helt tom och likgiltig.

Sen kom kraften och svaret. Jag måste ha ett mål. Jag måste ha något jag verkligen tror på och vill för att lyckas. Lärarens lärare log.

Kraften kom tillbaka. Jag började känna och vidröra målet i mina tankar. Sen vaknade jag…

Nu är äntligen sovrummet renoverat. Jag har dragit mig för att starta då jag vet att takmålning är så jobbigt. Men nu var Sofia på besök och då gällde det att passa på. Hon är en hejare på inredning och dessutom flink och praktisk.

Vi började med att införskaffa ett Marimekko tyg på "Rummet". Dyrt men ack så läckert! Vi fortsatte till Fresk där vi köpte färg, sedan madrass på Jysk, skiva på Bauhaus och kuddar samt ett och annat smått och gott på Åhlens, Ikea och Hemtex.

Mathias och Daniel kom och hjälpte till med hemtransporten av skivan eftersom den inte rymdes i min lilla Yaris.

Vi klipppte madrass, spände och häftade fast tyget. Nu ver det klart! Sofia åkte hem och jag väntade på nya krafter.

Krafterna kom tillslut och det var då dax för målning. Men innan dess ska lister och kontakter skruvas bort. Taklampan nedmonteras. Varför gör de så besvärliga upphängningsanordningar??? Redan där fick jag nackspärr. Och varför sitter en del skruvar så hårt, ja helt enkelt omöjligt för mig att lossa. Mathias kom med skruvdragaren Tack... vad skulle man inte göra utan ungarna?

Sen var det då målningen som skulle ställas för. Det skulle tejpas och täckas. Vad var tejpen? Var var rollern? En resa till Fresk igen. Så där...nu är det väl klart för att sätta igång. Oj, det behövs visst mindre penslar också. Var är dom? Nä, nu fick det allt bli mina små "konstnärspenslar", för en ytterligare resa till Fresk var otänkbart. Nu var det MÅLNING!

Sen blev det att skruva tillbaks allt och montera lampa och gardinstänger, tvätta fönster och skura golv...

Efter mycket jobb och med lite huvudvärk längtar jag nu till sängen och hoppas att jag sover som en prinsessa och drömmer ljuvliga drömmar!

För fint är det!

Tänk att rädsla inte alltid behöver komma från något gammalt trauma, det lilla barnets rädsla för press och förväntningar, rädsla för att bli avvisad och övergiven, rädsla för att inte få plats, för att bli missförstådd och förbisedd eller rädsla för fysisk eller energimässig misshandel eller kränkning.

Jag kallar det jag kände för intuition. Men jag gick snabbt igång och trodde att jag var i behov av mer eget arbete istället för att förstå vad det hela handlade om.

Det var bara för mig att lyssna inåt och få de svar jag behövde.

Rädslan fanns där och jag skulle bara förstå vad den ville säga mig.

Vilken tur att jag valde att måla taket istället för att grotta ner mig! Nu är sovrummet snart klart och jag känner mig så stark och fri.

Tänk att jag har svaren inom mig, om jag bara stannar upp och lyssnar.

Och i morgon kan jag visa er mitt fina sovrum!

Jag är så himla rädd idag. Rädd för livet och vad det kan föra med sig. Jag vill veta allt som kommer att hända och fatta de bästa besluten nu. Rädslan förlamar och gör mig till en enstöring. Det är fegt att inte våga men det är svårt när rädslan nafsar mig i baken. Varför, varför tillåter jag den att ta sådan plats i mitt liv?

Ändå har jag jobbat så mycket med min rädsla. Jag har tillbringat två veckor med Krishnananda och Amana Trobe som bland annat håller kurser på Ängsbacka i Molkom. www.angsbacka.se Dessa veckor var helt fantatiska men det är precis som om jag skulle behöva en vecka till nu....eller tjugotvå!

Jag slår upp Krishs bok "Möt din rädsla, från beroende till frihet" och läser

"Problemet är inte själva rädslan. Det som orsakar svårigheter är att vi inte är medvetna om den och inte accepterar den...vi agerar ut våra rädslor istället för att känna dem...vi måste gå inåt och känna den rädsla och smärta som vi undviker genom våra strategier"

Det där att vara i känslan och känna den har jag hört förut. OK, det blir ingen ytterligare kurs. Jag tar och läser om boken(det var sex år sedan sist) och sen kan jag fortsätta med bok nummer två "Steget ut ur rädslan" och avsluta med bok nummer tre "Sann tillit och tilltro"...

Och blandat med detta kan jag utöva EFT (Emotional Freedom Techniques). EFT utvecklades av Gary Craig, ingenjör från Stanford universitet i Californien som en vidareutveckling av Roger Callahans TFT- tankefältsterapi. EFT är en förenklad vesion som innebär att man stimulerar speciella akupunkturpunkter.  Det var en bra metod för mig där känslorna "knackades" fram! Kanske kan jag både läsa och knacka samtidigt...

www.emofree.com

De personer som gav mig detta vektyg var

Eva-Lis Andrén info@energizonen.se i Hedemora och Britt-Marie Johansson brittmarie@heltnaturligt.com i Östersund.

Nu måste jag hitta mina egna verktyg och vara i denna oaccepterade känsla rädsla eller hitta en strategi att fly den genom att ta itu med att måla taket i mitt sovrum.