Jag har alltid sökt skolans, auktoritetens högborg, bokliga kunskap.

20 poäng här, 20 poäng där, att lägga till min kunskapsbank. Till en dag då jag inte längre fick det definitiva svaret. Först kan man se det på det här sättet. Ja, det stämmer! Sen kan man se det på det här sättet. Jag det stämmer ju också! Då ändrades min världsbild.

Kanske fanns det en och annan som hade försökt att ändra på den genom tiderna men jag lyssnade inte, förstod inte, ville inte förstå. Det är så skönt att veta vad som är rätt för att veta vad jag ska göra för att göra rätt!! Då duger jag och då finns jag. Rädslan styrde min kunskapsinhämtande mer än kreativiteten och nyfikenheten. Antingen fick jag ett rätt eller en bock i min bok, på mitt prov etc. Jag såg de röda bockarna och blev åter förkrossad. Vilken aggressiv form en bock har. Oj, vad lurad jag blev. Jag hade levt i okunskap och varit bunden i mönster som hindrat liv, rörelse och utveckling. Att tro att det finns ett rätt och ett fel, att någon satt inne med de rätta svaren.

Nu vet jag att det inte finns något rätt eller fel. Det finns min sanning och den kan ändras så länge jag lever och vill. Det är en konst att kunna lyssna inåt och hitta svaret. Med träning, leklust och nyfikenhet blir jag bättre och bättre.

Visst är det väl underbart!

Men vi tävlar och vill ha alla rätt, bli bäst på plan, skriva rätt böcker, måla de bästa, rätta tavlorna osv. För vem?

Det är nog drivkraften till vad som styr vårt liv som avgör kvalitén på resultatet. Vad är din drivkraft? Vi har alla våra diskurser som begränsar och styr oss. Vi har vår sanning utifrån våra erfarenheter och utbildning. Vad är det indianerna säger? Hur många generationers mockasiner behöver du trampa i för att kanske förstå?

Walk a mile in my shoes… kanske skulle kunna räcka.

Får jag låna dina… bara för en liten kilometer?