Ponera att det är så! Att det finns två ursprungskänslor, rädsla och kärlek.

Är det inte då vår rädsla vi ska jobba med? Om vi får fatt i våra rädslor ökar kärleken då? Hur kan man visa kärlek? Hur kan man visa rädsla och vem avgör om det är kärlek eller rädsla?

Rädslan att inte duga, att inte få vara den man vill vara, inte få behålla sin frihet, sin själ.

Hur långt sträcker sig behovet av frihet? Behovet att vara den man vill vara? Vi lever i en social kontext och måste på något sätt förhålla oss till samhällets normer. Frihet att vara den vi vill vara betyder också att andra ska ha den friheten också. Låter vi detta ske parallellt?

Jag har det enkelt nu. Jag behöver inte fundera på hur stor min frihet behöver vara för att inte hamna i rädsla. Rädsla att inte få finnas som den jag är. Jag lever ensam och har stor frihet. Ingen bryr sig, eller retar sig på, vilken musik jag spelar eller inte spelar, om jag diskar eller dammsuger varje dag eller en gång i månaden. Ja, listan kan göras lång…

Jag känner kärlek och vill gärna utmanas i relation med andra. Att få reflektera över mitt eget beteende och fundera på hur min omgivning tolkar och känner kärleken jag så gärna vill ge. Har jag misslyckats om de inte känner kärleken? Även kärleken till mig själv bör få en plats, kanske det allra viktigaste? Hur känns den?

Jag vill tro att kärleken alltid segrar till slut. Men den kan vara svår att finna. Rädslan är så stor och stark och smyger sig in i våra celler. Kanske fick vi dem redan genom bröstmjölken?  I kärleken däremot lyssnar, respekterar och reflekterar vi tillsammans utan att döma, utan att värdera. Jag är redo att anta utmaningen! Hur skulle världen se ut om vi alla var redo? Jag är redo att ta itu med mina rädslor och med kärleken!

 

Eva-Lis Andrén

3 maj 2010 14:34

Jag har upptäckt att vi kan ärva känslor av våra förfäder. Man kan då använda EFT eller Resanterapi för att bli fri från dem. Hör av Dig om Du vill ha hjälp!
Kram! Eva-Lis

Susanne

21 oktober 2012 19:11

Hej Eva-Lis!
Visst har vi träffats? EFT-kurs i Sundsvall för några år sedan? Jag har inte skrivit något i min blogg sedan maj 2010...men nu tänker jag starta igen. Det har hänt mycket på 2,5 år.
Kram
Susanne

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har inte velat stänga ner min blogg. Kanske precis därför att jag vill fortsätta att skriva igen. Nu ger jag mig själv den plats och tid igen som ett bloggande behöver. Finns många stunder som behöver sällskap och skrivandet är en stor sällskap...för...

Inte visste jag att jag hade en sådan bindning till en bok!! Jag har verkligen fått känna på separationsångest! Hur kan en bok ge mig denna starka känsla?   Jag trodde att jag var fri och hade lätt att släppa den materiella världen, i alla fall u...

Klockan 7:00 väcker mobilen mig! Det gäller att vara så tidigt i backen som möjligt. Transporterna till att äntligen få sätta skidan i snön och glida nedför pisten, tar sin tid. Underbara backar, ljuvligt väder med sol och minusgrader och många mil...

Nu åker vi till Österrike! Med 641 km pister, 167 liftar och skidlängd upp till 3 250 meter över havet! Här finns Österrikes brantaste preparerade pist med 78% lutning, Harakiri. Jag återkommer vecka 11 och berättar vilka av oss som tog oss nedf...

Min allra största lycka var att hålla detta lilla knyte i min famn, titta in i hans outgrundliga ögon, hålla denna blick och förmedla min kärlek till detta liv. Jag ville så mycket, jag önskade att vi för alltid skulle vara de bästa kamraterna som ku...