När jag var liten ville jag stå i en kiosk och sälja godis när jag blev stor.

Att sälja godis är som att ge det bästa till barnen (och kanske en och annan vuxen också). Jag har uppfyllt min dröm! Jag har gjort mitt bästa för att ge det bästa till alla. Det låter stort, men vägen dit har inte varit problemfri, hör här!

Kioskerna har sett lite olika ut genom tiderna. Ibland har de behövt lite renovering men det kostar en del, som ni vet! Långa perioder har kioskerna varit stängda för uppfräschning och ibland har sortimentet varit alldeles för tunt. Ett tag var de önskade varorna slut hos leverantören. Jag minns speciellt den tid då mjölkkyssen var slut i lager. Det var en trist period, i alla fall för mig. Ett tag fanns det nästan bara sura bomber. Men det har alltid funnits röda geléhjärtan. Vissa leverantörer tror på sin produkt och ger aldrig upp produktionen, men det är klart, efterfrågan måste ju finnas där. Och den finns där och har alltid funnits.

Ett tag hade jag öppet 7 dagar i veckan året om. Då sålde jag bra! Ja, så bra så jag glömde att ge mig själv tid att smaska på ett hjärta. Tänk vad egoistisk man kan vara. Allt för profiten! Jag vet att konkurrenterna tyckte jag var en ”vinnarskalle”.  Då var jag nöjd, när de andra tyckte jag var duktig!  Jag hade en stor kiosk och många olika sorter i mitt sortiment. Men sen blev det sämre tider, kristider sa dom visst. Det var ingen som kom och godiset blev gammalt. Jag stoppade i mig det själv för att låtsas att affärerna gick lika bra som förr. Det blev visst lite för mycket av det goda… Det var nära att jag gav upp min dröm där ett tag.  Jag visste inte då att det var för gifterna och färgämnena som försäljningen sjönk. Tänk vad mycket man lär sig genom åren. Nu är det hög kvalitet på mitt godis, må du tro! Jag har även sockerfritt. Ibland har jag öppet bara på helgen men för det mesta är jag ganska flexibel med öppettiderna. Kom och smaka och tala om vad jag ska ta hem för nya underverk.  Jag kanske har missat något? Kanske finns det någon karamell som ska bort. Det är svårt att skiljas från gamla godingar. Men är dom inte längre goda så hjälp mig att stryka dem från inköpslistan. Men, ta inte bort den salta lakritsen är du snäll!

Jag har lärt mig att anpassa utbudet efter efterfrågan och nu har jag utökat mitt sortiment med levergodis till hundarna och jag har till och med tagit hem marsipan till de som så önskar. Det tog ett tag innan jag förstod att det fanns kunder som njöt av detta hemska påfund.  Nu räcker mitt lager till alla. Även till mig…

Vad vill du bli när du blir stor? Lever du din barndoms dröm?

 

Annelise

30 januari 2010 09:46

Bra skrivet, Susanne .. väldigt fin metafor - jag förstår precis hur du menar ...jättebra!!!! Kram!

http://www.annelise.bloggplatsen.se

 

Lie

1 februari 2010 16:10

Det var godis av många modejanger: Susannes karameller!
Karra... sa vi... det ordet hör man inte längre.
Glöm inte att efterfrågan blir större om man får "vänta på nåt gott", också. Gäller särskilt den yngre generationen *ler*

 

Ulla

1 februari 2010 18:55

Oj va du skriver bra! Det är inte bara en gåva du har minsann! Du är fylld av gåvor!!
Kram från Ulla

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har inte velat stänga ner min blogg. Kanske precis därför att jag vill fortsätta att skriva igen. Nu ger jag mig själv den plats och tid igen som ett bloggande behöver. Finns många stunder som behöver sällskap och skrivandet är en stor sällskap...för...

Inte visste jag att jag hade en sådan bindning till en bok!! Jag har verkligen fått känna på separationsångest! Hur kan en bok ge mig denna starka känsla?   Jag trodde att jag var fri och hade lätt att släppa den materiella världen, i alla fall u...

Klockan 7:00 väcker mobilen mig! Det gäller att vara så tidigt i backen som möjligt. Transporterna till att äntligen få sätta skidan i snön och glida nedför pisten, tar sin tid. Underbara backar, ljuvligt väder med sol och minusgrader och många mil...

Nu åker vi till Österrike! Med 641 km pister, 167 liftar och skidlängd upp till 3 250 meter över havet! Här finns Österrikes brantaste preparerade pist med 78% lutning, Harakiri. Jag återkommer vecka 11 och berättar vilka av oss som tog oss nedf...

Ponera att det är så! Att det finns två ursprungskänslor, rädsla och kärlek. Är det inte då vår rädsla vi ska jobba med? Om vi får fatt i våra rädslor ökar kärleken då? Hur kan man visa kärlek? Hur kan man visa rädsla och vem avgör om det är kärlek...