När jag var liten ville jag stå i en kiosk och sälja godis när jag blev stor.

Att sälja godis är som att ge det bästa till barnen (och kanske en och annan vuxen också). Jag har uppfyllt min dröm! Jag har gjort mitt bästa för att ge det bästa till alla. Det låter stort, men vägen dit har inte varit problemfri, hör här!

Kioskerna har sett lite olika ut genom tiderna. Ibland har de behövt lite renovering men det kostar en del, som ni vet! Långa perioder har kioskerna varit stängda för uppfräschning och ibland har sortimentet varit alldeles för tunt. Ett tag var de önskade varorna slut hos leverantören. Jag minns speciellt den tid då mjölkkyssen var slut i lager. Det var en trist period, i alla fall för mig. Ett tag fanns det nästan bara sura bomber. Men det har alltid funnits röda geléhjärtan. Vissa leverantörer tror på sin produkt och ger aldrig upp produktionen, men det är klart, efterfrågan måste ju finnas där. Och den finns där och har alltid funnits.

Ett tag hade jag öppet 7 dagar i veckan året om. Då sålde jag bra! Ja, så bra så jag glömde att ge mig själv tid att smaska på ett hjärta. Tänk vad egoistisk man kan vara. Allt för profiten! Jag vet att konkurrenterna tyckte jag var en ”vinnarskalle”.  Då var jag nöjd, när de andra tyckte jag var duktig!  Jag hade en stor kiosk och många olika sorter i mitt sortiment. Men sen blev det sämre tider, kristider sa dom visst. Det var ingen som kom och godiset blev gammalt. Jag stoppade i mig det själv för att låtsas att affärerna gick lika bra som förr. Det blev visst lite för mycket av det goda… Det var nära att jag gav upp min dröm där ett tag.  Jag visste inte då att det var för gifterna och färgämnena som försäljningen sjönk. Tänk vad mycket man lär sig genom åren. Nu är det hög kvalitet på mitt godis, må du tro! Jag har även sockerfritt. Ibland har jag öppet bara på helgen men för det mesta är jag ganska flexibel med öppettiderna. Kom och smaka och tala om vad jag ska ta hem för nya underverk.  Jag kanske har missat något? Kanske finns det någon karamell som ska bort. Det är svårt att skiljas från gamla godingar. Men är dom inte längre goda så hjälp mig att stryka dem från inköpslistan. Men, ta inte bort den salta lakritsen är du snäll!

Jag har lärt mig att anpassa utbudet efter efterfrågan och nu har jag utökat mitt sortiment med levergodis till hundarna och jag har till och med tagit hem marsipan till de som så önskar. Det tog ett tag innan jag förstod att det fanns kunder som njöt av detta hemska påfund.  Nu räcker mitt lager till alla. Även till mig…

Vad vill du bli när du blir stor? Lever du din barndoms dröm?

Det känns som om tiden stått stilla sedan den femte november 2009. Den natt då telefonen ringde och en främmande människa meddelade att min pappa somnat in. Ändå har det passerat många arbetsdagar, elva helger inkluderat en jul och ett nyår.

Det är som det först nu, när urnan är nedsänkt i graven, bouppteckningen börjar lida mot sitt slut, som det går upp för mig att livet har slitit ifrån mig den person som betytt så mycket för mig i mitt 56-åriga liv.  Det har varit pappa och jag på gott och på ont.

Det är väl så man vill ha det, nära relationer och en känslofull uppväxt?  Men…det känns så tomt och annorlunda att inte längre kunna ringa och bara säga hej. Min pappa var alltid så glad över att höra min röst. Jag saknar mötet med den enorma kärlek och glädje han visade mig.

Den person som jag kände så mycket, som jag visste, som jag kunde utan och innan, i varje cell, i varje andetag.

Kanske var jag mer koncentrerad på att lära känna honom än mig själv.

Nu är det jag som står först i kön. Nu är det jag som ska lära känna mig själv, utan och innan, i varje cell, i varje andetag. Nu är det min tur att ge mig den kärlek och glädje som jag vill ha.

Det är något att se fram mot!

En härlig julledighet och en mysig nyårsafton är nu ett minne blott! Men många varma och härliga känslor och upplevelser att lägga till sin minnesbank. Nyårsdagen har inte varit min älsklingsdag, precis. Men den tiden är förbi. Nu är det 2010 och det ska bli ett underbart år!

Sofia har precis lämnat Sundsvall och jag saknar hennes umgänge och glada skratt redan. Nu blir det Mitra och Charli som får förgylla mina dagar här hemma. Men jag får nog även själv ta ett eget ansvar över mitt liv.  Nu är det 2010 och det ska bli ett underbart år!

Funderar på vad som varit det bästa för mig under 2009. Det är mycket som varit bra, men det bästa är nog trots allt alla underbara möten med människor, både nya och gamla, släkt och vänner. Tänk att det är så lätt för mig att göra en lista över de tråkiga händelserna. Detta måste ändras! Tankarna styr mitt liv! Nu är det 2010 och det ska bli ett underbart år!