Det är alltid så spännande…

Jag vet aldrig vilken affirmation som ska följa mig på min väg genom dagen. Idag lät det så här:

Jag är värd all kärlek.

Klart jag är! Kunde det inte bli något svårare? Något som ger mig en större utmaning? Jag vill växa snabbare! Och, varför ska det alltid handla om kärlek?

Åter igen, nere i backen, några minuter från arbetet kom känslan smygande. Ett molande, tryckande la sig som en klump över hjärtat och jag får budskapet som ett klubbslag.

”Du ska inte tro att du är något”, Jantelagen 1933 av Aksel Sandemose.

Tänk att dessa ord kan aktivera en sådan smärta. Hur många är vi inte som programmerats med denna livsfilosofi? Hur kunde den mannen få en sådan stor genomslagskraft? Vad var rädslan bakom hans devis?

Hans son, Jörgen Sandemose, skriver i DN 2004 om sin pappa som et notoriskt fyllo, ansvarslös egoist och habituell lögnare. Han skriver vidare om faderns elitism, hans förakt för massan och närheten till fascismen, hans pedofila, homosexuella och incestuösa tendenser samt hans kvinnohat. Kan det bli värre? Var fanns kärleken i hans liv?

http://www.dn.se/kultur-noje/en-son-korsar-sin-faders-spar-1.308698

Nu är det dags att skapa nya vägar, korsa nya spår där kärlek råder till människan och till mig själv. När jag är fylld av ljus och kärlek transformeras min rädsla och jag fyller mitt tomrum med kärlek. Mitt hjärtas smärta väntar på kärlek.

Jag fyller mitt tomrum med kärlek och håller mitt hjärta öppet.

Jag är värd all kärlek

Tack!

Vilken fröjd att åter få njuta av smakfulla svenska äpplen.

Där jag växte upp fanns det äpplen i överflöd. Jag förstod då inte hur rika vi var. Vi åt äpplen ända in i januari. Till jul smyckade vi en ljusstake med äpplen och på nyårsdagen kom mamma in och väckte oss med ett äpple som vi absolut skulle åtminstone ta ett bett av på det nya året. Vi åt äppel-sockerkaka, drack hemgjord vinbärssaft och hade alltid äppelmos till passande mat.

Det var Gyllenkroks astrakan som hade kort hållbarhet. Sen kom Signe Tillisch, Cox Pomona, Rossvik, Oranier och Södermanlands landskapsäpple Åkerö.

Kerstin och jag trivdes bäst i Gyllenkroks astrakanen. Vi hade varsin klyka där vi tillbringade mycket tid. Vi lekte, skickade meddelande till varandra med hjälp av en linbana med en tändsticksask som korg.  Oranieträdet var stort och svårklättrat. Jag ramlade en gång ordentligt och tappade andan. Efter det höll jag mig till det lite lägre träden. Men…jag klättrade upp i den stora granen i lekparken. Högt uppe i dess topp svajade det mycket, men jag kom högst av alla!

Jag plockade Oranierna första veckan i oktober. De tålde kylan rätt bra så vi försökte dra ut på plockningen så mycket som möjligt. Vi förvarade äpplena i korgar insvepta i granris och tidningspapper. När kylan blev för stark flyttade vi dem till matkällaren.

Nu saknar jag resan till Östertälje i oktober och hoppas att de nya ägarna tar väl hand om trädgårdens skatt.

Jag betalar 22:90 för svenska äpplen trots att de Argentinska kostar 16:90.

Jag blundar, andas in doften och minner mig tillbaka till min barndoms trädgård.

Med lätta steg tar jag väskan, pussar mina djur, låser dörren och börjar morgonpromenaden till arbetet.

Vilken tur att jag fick en sån lätt affirmation i dag.

Men väl nere i den branta backen dyker bilden av ”henne” upp. Ska jag alltså välja kärlek även i mötet med ”henne”? En obehaglig känsla infinner sig och jag undrar var de lätta stegen tar vägen?

Ska jag alltså välja kärlek i alla möten?

OK, har jag gett mig in i leken får jag leken tåla!

Och mycket riktigt, vid lunchen hamnar jag bredvid ”henne”. Den person jag undviker för att inte dras med och ned i hennes negativa energier. Nu gäller det att träna! Att leka!

Jag möter henne med omtanke och ställer lugnt kärleksfulla frågor. Jag håller kvar mina kärleksfulla energier och tankar. Det händer något i mig och jag får ett känslosvall inom mig. Hon möter min blick och ler, musklerna slappnar av och hon är tyst för ett ögonblick. Luften vibrerar.

Det är en magisk känsla att välja kärlek. Jag riktigt längtar till nästa träningstillfälle! Jag ger och jag får tusenfalt tillbaka.

Jag lyckades lämna dömandet och kunde befria mig från hennes negativa energier. Jag kunde se hennes kvaliteter som jag inte tycker om och kunde se vad dessa tjänar henne i hennes liv.

Jag kunde möta henne i kärlek.

 Jag väljer kärlek.

Tack för dagens lärdom och upplevelse.

Om vi tänker riktigt mycket kanske vi förvandlas till grisar.

Vi översköljs med information om hur vi ska skydda oss mot svininfluensan. Till slut hamnar vi alla inom riskgruppens ramar eftersom våra tankar och rädslor har fört oss dit!

Alla pratar om den. Det går inte att undvika. Experter ondgör sig över andras experters råd och alla söker sanningen. Vi måste lita på experterna! Vilka är experterna?  Vilka vågar till slut säga nej till vaccinet som sprutas in i våra redan så förgiftade kroppar? Hur mycket gift ska vi härbärgera? Vad får vi för sjukdomar på grund av alla gifter? Hur mycket gift tål vår Moder jord?

Av försiktighetsskäl bestämmer sig lärarna för att inte handhälsa på sina elever.

Hunden som får medicin mot rävskabb ska hålla sig ifrån människor eftersom medicinen är så giftig.

Under ett möte sitter en kvinna och maniskt ”spritar” sig.

Vad håller vi på med?  

Vem tjänar på detta? Vad eller vem ska vi egentligen akta oss för?

Jag vet inte allt men min intuition säger NEJ, NEJ, NEJ! Jag litar på den och tackar för den information som jag får till mig.