Ingenting kan man ta för givet. Fast det kan kännas så.

Jag är trött och känner mig ledsen.

Jag har alltid funnits där. I alla fall, så gott jag har kunnat.

Jag har tröstat, stöttat och hjälpt när andra svikit och sårat, så gott jag har kunnat.

Jag har tagit emot många frustrationer och besvikelser som andra åsamkat, så gott jag har kunnat.

Jag har gett min kärlek, så gott jag har kunnat.

Jag vill inte längre vara den container som får ta emot. Nu är den full och löken svider.

Jag vill inte bli skrattad åt. Jag vill inte längre ta emot gliringar och ironi. Mitt åtagande som slagpåse är slut.

Jag vill få vara den jag är och bli respekterad även hos dem jag älskar mest i livet.

Ingenting kan man ta för givet.