Jag älskar att plocka svamp!

Då kryper det lilla barnet fram och munnen går på mig och alla tankar görs hörbara. Jag tjuter av glädje när svamparna visar sig i mossan mellan solstrålarna.

Jag funderar om jag skulle tjuta på samma sätt om jag var ensam i skogen? Eller är det när vi är tillsammans som tankarna så lätt formuleras? Vissa människor är så otroligt härliga att umgås med. De där som bara tillåter och accepterar mig precis som jag är, utan pekpinnar, gester eller miner som talar om något annat. Jag känner mig så tacksam.

Du är annorlunda, på ett underbart sätt

Du låter mig glädjas av mossans undangömda skatt

Var här, stanna när

skrattet klingar

påsen fylls

full

av mirakel

Du är annorlunda, på ett underbart sätt

Du låter mig finnas precis som jag är

att minnas när snöns kristaller täcker

Blunda nu, var där

magen fylls

full

av mirakel

Susanne