Det blev kyckling med äppelchutney och couscous. Sonen med flickvännen hälsade på. Kolapajen med röda vinbär var alldeles för söt och mäktig. Egentligen var middagen rätt usel.

Vi drömde oss bort till Alperna. Katalogen hade kommit. Hur långa pister finns det egentligen? Hur kan en backe ha en lutning på över 70 grader? Men åka ska vi!!

Mathias 30 årsdag i februari skapar möjligheter. Sonen och morsan i pisten!! Längtar redan till vecka 10.

Vi pratade vidare om filmer och letade vissa titlar på ginza.se. Två av dem fanns att köpa men fanns de kanske även att hyra, gamla favoriter som Wall Street och Pans Labyrint? Ja, de vill jag se. Vi begav oss in till stan.

Väl hemma framför TV: n med mina 16 tända ljus skulle jag starta videon.

Jag säger bara FY för alla dessa fjärrkontroller, sladdar och tekniska apparater. Inget fungerade. Efter en timmes knappande släckte jag ut ljusen och begav mig till sovrummet. Charli jamade och av någon, för mig helt oförklarlig anledning, högg han mig i vristen. Han har gjort det förr. Det gjorde så ont så jag sparkade till honom med all kraft. Han sprang.

Jag stängde sovrumsdörren, som en markering, och gick till sängs. Känslan kom, tåren i ögat och jag tänkte på min goda vän Lie som säger att jag ska stanna i känslan och bara låta den vara där.

Efter en stund la jag mig till rätta, torkade ögonen och somnade. Klockan tre vaknade jag av ett jamande och att någon försökte klösa sig in genom dörren.  Jag klev upp, tog två alvedon, gick och la mig bredvid en nöjd spinnande katt.

Vad vill min lilla katt säga? Eller är det så att han bestämmer allt i mitt hem och jag låter han göra det…

Bort med skorna, här vill jag ligga!!!