Min allra viktigaste uppgift här på jorden är att vara den jag är.

Det låter väldigt enkelt men har för mig varit svårt genom åren. Jag vill göra det jag vill oavsett vad du gör. Jag vill tänka mina tankar oavsett vilka tankar du tänker. Kanske blir de desamma som dina, men bara de känns rätt för mig. Att följa min sanning eller följa din? Det handlar om hur stark min vilja är, min vilja av att vara mig själv.

Men längtan efter kärlek och samhörighet och viljan att leva i en kärnfamilj, med en pappa till mina barn, gjorde mig alltmer okänslig inför mitt eget jag. Mina behov la jag åt sidan. Tillslut knackade min egen sanning på och jag kunde känna och uttala mina känslor. Jag lämnade efter 18 år den man jag älskade.

Men genom att gå min egen väg och sträva efter att leva såsom den jag vill vara, väcks rädslan att bli kritiserad, utstött ur gemenskapen, lämnad kvar åt vargarna. Jag tar det bra, men jag längtar efter en större samhörighet med människor.

Jag vill inte tillbringa mitt liv framför TV:n varje kväll. Jag vill välja min fritid med dess innehåll. Jag kan göra som barnen på dagis, spela att de sett alla program som de andra kompisarna har sett för att vara en i gänget, eller så kan jag säga att jag inte sett programmet. Jag kan välja…

Jag följer inte mallen alla gånger. Jag döljer mitt innersta. Jag tystnar och spelar ett spel. Ibland funderar jag på vilken stad som är min. Hinner jag söka den? I vilken stad kan jag lättare vara den jag är? Med vilka människor kan jag vara jag? I denna mörka årstid gömmer vi oss nog alla lite till mans, men jag vill inte det!

Jag vill möta människor på ett djupare plan, ställa andra frågor än de vanliga, ofarliga, ytliga. Jag har ibland blivit kritiserad över att jag ställer så många frågor. Jag har tystnat. Kanske den nyfikenheten tystades redan som fyraåring då mina frågor sprutade och sprudlade ur mig. Genom alla dessa frågor ökar kunskapen om mig själv.

Jag vill veta vad du tänker, hur du menar, hur du lever ditt liv, hur du hanterar konflikter, oro, rädslor, ångest, avundsjuka och kärlek. Det är kunskap för mig, livskunskap.

Jag vill inte döma, inte tolka eller förvanska dina svar. Jag vill bara bli berörd. Jag vill lära känna mig själv mer och mer. Jag vill lyssna på andras världar. Min pappa gick i bibelsamtal på äldre dar. Han tyckte det var trevligt att samtala om livet, sa han. Jag vill också tillhöra grupper där man kommunicerar något, läser en bok som man sedan diskuterar och där det inte finns en redan etablerad sanning. Min sanning är min och din är din…

Jag vill vara sann mot mig själv så mycket jag någonsin kan. Det är min livsuppgift.