Efter lunchkonversationen bestämde jag mig för att gå hem. Kanske hade jag redan bestämt det innan men det kändes ännu mer övertygat efter samtalet med diverse arbetskamrater.

Vi kom att tala om att vi får en ny skoldirektör som är ensamstående och 46 år. Samtalet fortsatte på spåret singelliv. Fortsättningen har inget med den nye direktören att göra.

"Alla vettiga människor lever redan i en relation. De som inte hittat någon har något problem, alkoholiserade eller allmänt ”störda”. Blir en man ”ledig” dröjer det inte länge förrän det finns en kvinna vid hans sida. De vettiga blir snabbt upptagna".

Är detta samhällets norm? Är detta en sanning? Hur kommer det sig att dessa värderingar är så allmängiltiga? Jag känner igen det och har hört det från många håll. Jag kan förstå att många stannar kvar i en dålig relation för att undvika denna press. Det gäller att vara stark när man går sina egna vägar och fattar beslut som går emot de ”normala”.  Är det mer normalt att stanna i en relation?  Du är väl normal lilla vän… Vem styr våra liv? Vid vilken ålder startar detta? När ska du ha hittat en partner för att inte uppfattas av omgivningen som "fel"? Vad är det mer vi gör för att passa in?

Alltså är jag alkoholiserad och allmänt störd. Eftersom jag lever ensam bör jag enligt detta samtal inte vara vettig.

JAG HATAR DETTA RESONEMANG

Det är inge fel på mig. Jag är en kompetent, trevlig kvinna som är fullt kapabel att både ge och ta emot kärlek. Jag har inga missbruksproblem och kräver inte mycket mer än kärlek. Är det för mycket begärt? Varför ska detta liv ge mig så många utmaningar? Eller är det så att leva? 

 

Annelise

4 november 2009 18:59

Det är bara så enkelt att en kvinna klarar sig alldeles utmärkt utan en man medan en man inte har en chans utan en kvinna. Det är män som blir alkoholiserade och allmänt störda - inte kvinnor.
Att man däremot rent känslomässigt mår bra av en partner är en helt annan sak.
Att gosa med hunden eller katten räcker inte i längden...tyvärr!
Det är inget som helst fel på dig...! Fullständigt normal ;-)

 

Susanne

4 november 2009 21:00

Tack för dina värmande ord, Annelise. Skönt att det finns "normala" människor i min omgivning också. Jag behöver lite balans efter en sådan dag som idag! Tack!

 

Lie

4 november 2009 22:45

Där fördomar frodas... finns fördomar finns om allt...!

Jag skrev ett inlägg i min egen blogg, om att man blir olika bemött, beroende på om man är tjock eller smal. Tjocka anses dummare, av en viss fördomsfull, enkelspårig kateori av människor. Jag antar att det är samma kategori av människor som häver ur sig, vad du skrivit ovan... de har säkert åsikter om hårfärg och boendeort också. Jag menar att de som har så smal tankeverksamhet... det är de som är störda. Eller hur?!

Jag har aldrig någonsin hört något dylikt, som det du skriver om, (mer än av en person, som hade konstiga åsikter om allt). Alltså kan det inte vara någon allmängiltig sanning, utan det handlar om de här människorna och vi kan enas om att det är synd om dem, som har så små hjärnor.

Hade du frågat dem, om det är så de tycker om dig, hade de naturligtvis sagt att det inte var så med dig, för du...

När man tar ut trollen i solljuset, spricker dom!
Men man ska förståss orka släpa ut dem... ;-)

Du är en trevlig, helt normal och vacker kvinna!

http://liesblogg.bloggplatsen.se

 

Ulla

5 november 2009 20:37

Hej Susanne!
Jag har hört detta flera gånger med. men tro mej. Du är en fantastisk person. Mina ensamstående vänner och mina "parvänner" är det ingen skillnad på. Kloka, rara allihop! Absolut!! Kram Du är en pärla!!

 

Ulla igen

5 november 2009 20:39

...tillägg. jag kan dock fundera på hur personer som säger sånt mår! Säger mer om dem....

 

mig själv

12 november 2009 22:02

Tack! Underbart att ha vänner.
Delad glädje är dubbel glädje - delad sorg är halv sorg.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har inte velat stänga ner min blogg. Kanske precis därför att jag vill fortsätta att skriva igen. Nu ger jag mig själv den plats och tid igen som ett bloggande behöver. Finns många stunder som behöver sällskap och skrivandet är en stor sällskap...för...

Inte visste jag att jag hade en sådan bindning till en bok!! Jag har verkligen fått känna på separationsångest! Hur kan en bok ge mig denna starka känsla?   Jag trodde att jag var fri och hade lätt att släppa den materiella världen, i alla fall u...

Klockan 7:00 väcker mobilen mig! Det gäller att vara så tidigt i backen som möjligt. Transporterna till att äntligen få sätta skidan i snön och glida nedför pisten, tar sin tid. Underbara backar, ljuvligt väder med sol och minusgrader och många mil...

Nu åker vi till Österrike! Med 641 km pister, 167 liftar och skidlängd upp till 3 250 meter över havet! Här finns Österrikes brantaste preparerade pist med 78% lutning, Harakiri. Jag återkommer vecka 11 och berättar vilka av oss som tog oss nedf...

Ponera att det är så! Att det finns två ursprungskänslor, rädsla och kärlek. Är det inte då vår rädsla vi ska jobba med? Om vi får fatt i våra rädslor ökar kärleken då? Hur kan man visa kärlek? Hur kan man visa rädsla och vem avgör om det är kärlek...