En gammal indianhövding satt och pratade med sin sonson. Han sörjde djupt en tragedi som inträffat i familjen.

”Jag känner att jag har två vargar som kämpar mot varandra i mitt hjärta. En av dem är våldsam, hatisk och hämndlysten. Den andra är kärleksfull, förlåtande och medkännande.”

Sonen frågade: ”Vilken varg kommer att vinna, farfar?”

”Den jag matar”

Jag hyser en stor beundran för Jane Rönnqvist, vars dotter Nathalie, mördades för sex år sedan av sin före detta pojkvän. Jane valde efter en lång och svår sorgeperiod, förlåta pojken som dödade hennes dotter. Det var det som gav henne ljus och ett hopp om en framtid. Hade hon inte valt förlåtelse hade hon inte varit där hon är idag, säger hon.  - Det låter kanske banalt, men det är samma sak på jobbet, eller var du än är; du väljer själv om du ska vara glad eller sur. Och frågan är vem är det som mår dåligt av att vara hatisk och bitter? Jo, det är ju jag själv.(Sundsvalls Nyheter nr 38)

Det finns människor som stannar i hat och sorg hela livet. Tänk vad viktigt det är att välja rätt. Jag kan inte sätta mig in i Janes situation och vill aldrig ens nudda vid tanken. Men, jag kan i det lilla göra kloka val i livet. Det kan vara fullt tillräckligt svårt för mig. Jag tror, precis som indianen att det vi matar det segrar!

Jag vet vad jag ska mata. Vet du?

 

Annelise

31 oktober 2009 10:26

Såsom du vill jag inte ens nudda vid tanken. Kommer ihåg de där veckorna när de letade överallt......Stark text, Susanne, stark låt - och Jill Johnson är en fantastisk sångerska!
Ha en bra helg! Kram till dig!

 

Lie

1 november 2009 16:48

Så sant... Det man göder, föder man.
Och förlåtandets konst är något större än vi kan greppa.

Fick också minnes-flash backs; jag träffade ju Nathalies kompisar, varje dag när det hände... Letade nu på Youtube efter inlägg där Mathilda från Njurunda sjunger sången, men hittade inte.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har inte velat stänga ner min blogg. Kanske precis därför att jag vill fortsätta att skriva igen. Nu ger jag mig själv den plats och tid igen som ett bloggande behöver. Finns många stunder som behöver sällskap och skrivandet är en stor sällskap...för...

Inte visste jag att jag hade en sådan bindning till en bok!! Jag har verkligen fått känna på separationsångest! Hur kan en bok ge mig denna starka känsla?   Jag trodde att jag var fri och hade lätt att släppa den materiella världen, i alla fall u...

Klockan 7:00 väcker mobilen mig! Det gäller att vara så tidigt i backen som möjligt. Transporterna till att äntligen få sätta skidan i snön och glida nedför pisten, tar sin tid. Underbara backar, ljuvligt väder med sol och minusgrader och många mil...

Nu åker vi till Österrike! Med 641 km pister, 167 liftar och skidlängd upp till 3 250 meter över havet! Här finns Österrikes brantaste preparerade pist med 78% lutning, Harakiri. Jag återkommer vecka 11 och berättar vilka av oss som tog oss nedf...

Ponera att det är så! Att det finns två ursprungskänslor, rädsla och kärlek. Är det inte då vår rädsla vi ska jobba med? Om vi får fatt i våra rädslor ökar kärleken då? Hur kan man visa kärlek? Hur kan man visa rädsla och vem avgör om det är kärlek...