Livets största trauma är födelsen. Vi minns kanske inte så mycket men kroppen minns.

Kanske är det detta trauma som gör oss till människor med livskraft? Vi möter problem och hinder i vårt liv olika.

Kan födseln få oss att möta hinder och motgångar på olika sätt beroende på hur vi blev förlösta? Att födas är verkligen ett sätt att möte ett hinder.

Jag har två barn, båda födda med kejsarsnitt. Den första föddes med ett akut snitt efter svåra och slitsamma värkar. Han hade aldrig fötts utan kejsarsnitt. Ingen av oss hade förmodligen överlevt utan kirurgiskt ingrepp. Den andre blev ett planerat snitt, inga värkar, ingen kamp att komma ut till världen.

Hur möter de och vi alla hinder i livet?

När mina barn var små, försökte jag få dem att hålla ordning i sina rum. Jag försökte även hålla ner på leksaker och prylar men med åren blev det ändå en hel del.

Kanske du har för många leksaker, sa jag en dag till dottern, tre år gammal. Du håller ju inte ordning, och leksakerna ligger slängda på golvet…  Om du inte städar så plockar vi undan leksakerna till förrådet.

Jaa!!! Det gör vi, får jag till svar.

Ok, vad gör jag nu? Jag var inte beredd på denna respons. Vi hjälps åt att plocka ner leksakerna. Den gladaste av oss tre är dottern. Med skratt och energi plockar hon undan allt som ska ner till förrådet. Till och med älsklingsdockan åker ut. Sonen blir förtvivlad och försöker på alla sätt att varna systern. Nej, du kan inte göra så här!!

Det var aldrig något problem för henne. Hon hittade andra sätt att leka och var lika lycklig som innan. Jag väntade på en reaktion och en längtan efter leksakerna men den kom aldrig. Hon var alltid lika lycklig.

Efter några veckor frågade jag henne om hon inte villa ha tillbaka sina saker. Det var inte så viktigt för henne… men kanske för mig? Vi tog upp de leksaker hon ville. Det var ett annorlunda sätt att möta ett problem – det var inget problem för henne.

Nu är det dags att ta itu med att rensa i extra rummet. Men det är svårt att kasta böcker… och prylar som man kanske behöver någon gång…gamla saker från min barndom och mitt föräldrahem. Nej! Nu är tiden mogen! Förlossningens tid är inne! Det är dags att rensa i röran. Det är dags att ta itu med mina hinder! På mitt sätt.