Hade det varit idag, hade säkert min ett och ett halvt år äldre syster överlevt sin cancer.

Kerstin dog 1982, 31 år gammal.

Jag var mamma och för andra gången gravid. Jag väntade Sofia sista gången vi sågs.

Hon klappade på min mage och sa att det var en flicka. Jag lovade henne att alltid vara lycklig. Hennes ord och den stund då med henne finns kvar hos mig som ett mycket starkt ögonblick.

Vi hade inte så värst djup kontakt under uppväxten. Kanske vanligt bland syskon som är fullt upptagna att bygga sin egen identitet.

Vi var olika och jag var pappas flicka, den praktiska och naturvetenskapliga. Kerstin var mammas flicka, den sköra, intellektuella och språkbegåvade. Våra roller var tydliga och hade man då, som idag, tillåtit flerkönade namn hade jag även hetat Jan-Eric.

Jag saknar henne idag. Jag hade velat lära känna henne och följa hennes liv.

Underbart nog fick jag en till syster i vuxen ålder. En fantastisk gåva. Det hade varit de vuxnas hemlighet. Tänk, vad hade hänt om vi vuxit upp som tre systrar i familjen? Hur hade då våra liv sett ut? Alla gör vi våra val och jag är glad över att Cally gjorde valet, och hade modet, att ta kontakt med sin pappa som vuxen.

Det är verkligen något speciellt med att ha en familj, en släkt, syskon och barn.

Vi har mycket cancer i vår släkt. Jag är glad över att utvecklingen går framåt och att vi idag kan bota många fall av cancer.

Jag funderar mycket på orsak till sjukdomar. Vi ärver både gener och beteenden. Jag kan inte göra något åt mina gener men jag kan tänka på hur jag lever mitt liv och jag kan förändra mitt beteende.

Vi vet idag att tanken påverkar vår hälsa. Vi kan tänka oss sjuka och vi kan även tänka oss friska. Vi kan inte förändra vår barndom, eller våra tidigare liv, som förmodligen lagt en stor grund för våra blockeringar som i sin tur visar sig i sjukdomsbilder längre fram i livet. Vi kan göra något åt nuet för att skapa en bättre framtid.

Vad jag kan göra för att ändra mitt beteende är att förlåta mig själv och det som varit. Jag älskar barnet inom mig och tar hand om mig själv med kärlek.

Kärleksfullt förlåter jag och befriar mig från allt i det förflutna. Jag väljer att fylla min värld med glädje. Jag älskar och bejakar mig själv.

Låt oss alla göra det!

 

Lie

3 oktober 2009 11:40

Nu går det att komma in här igen ;-) Ser att du tagit bort Rosa bandet-rutan. Tänk att den skulle krångla till det.

Ja, det hade varit fint för dig att ha din syster i livet, men det är ju också härligt, som du skriver, när nya komemr in i ens liv. Det gäller ju alla bekantskaper, om man kan ta vara på dem.

Visst kan vi påverka vår hälsa, genom våra tankar och de val vi gör. Man hör ju ofta att enorm rädsla och fokus på en förväntad viss sjukdom, kan skapa andra sjukdomar i kroppen och tvärtom att en enorm livslust och optimism, motar sjukdomar som cancer i dörren.
Men det gäller ju att integrera de välgörande tankarna i känslolivet också, för att det ska verka i systemet... det är väl där jobbet ligger, liksom.

http://liesblogg.bloggagratis.se

 

cally

5 oktober 2009 19:08

Vad det kändes starkt i mitt hjärta när jag fick vara med! Tack Susanne, det är underbart att ha en lillasyster! Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har inte velat stänga ner min blogg. Kanske precis därför att jag vill fortsätta att skriva igen. Nu ger jag mig själv den plats och tid igen som ett bloggande behöver. Finns många stunder som behöver sällskap och skrivandet är en stor sällskap...för...

Inte visste jag att jag hade en sådan bindning till en bok!! Jag har verkligen fått känna på separationsångest! Hur kan en bok ge mig denna starka känsla?   Jag trodde att jag var fri och hade lätt att släppa den materiella världen, i alla fall u...

Klockan 7:00 väcker mobilen mig! Det gäller att vara så tidigt i backen som möjligt. Transporterna till att äntligen få sätta skidan i snön och glida nedför pisten, tar sin tid. Underbara backar, ljuvligt väder med sol och minusgrader och många mil...

Nu åker vi till Österrike! Med 641 km pister, 167 liftar och skidlängd upp till 3 250 meter över havet! Här finns Österrikes brantaste preparerade pist med 78% lutning, Harakiri. Jag återkommer vecka 11 och berättar vilka av oss som tog oss nedf...

Ponera att det är så! Att det finns två ursprungskänslor, rädsla och kärlek. Är det inte då vår rädsla vi ska jobba med? Om vi får fatt i våra rädslor ökar kärleken då? Hur kan man visa kärlek? Hur kan man visa rädsla och vem avgör om det är kärlek...