En underbar söndag!

Solen skiner, skogen väntar. Mitra är glad och korgarna gapar tomma. Tre timmar och kont och korg är full av trattkantareller.

Majsplättar med stekta kantareller, färsk spenat och purjolök blev en utsökt lunch-middag. Gud va gott det är med god mat!

Jag har nog alltid gillat mat och att laga mat. Jag har, likt min pappa, ett otroligt starkt smak- och luktsinne. Begåvad med eller?  Det har många gånger varit ett hinder för mig. Jag minns när jag i ungdomen åkte med mina kompisar till Åland och på båten skulle njuta av det fantastiska smörgåsbordet. Det gick inte! Det kan fortfarande vara så på de lika fantastiska julborden som de flesta längtar efter. Jag känner redan innan jag närmar mig läckerheterna vad jag måste avstå från. Det är tur att det finns marängsviss!!

Det händer att jag talar om att det är något fel med maten. En gång, på en salladsbar, blev jag positivt bemött. De kunde efter ett kortare samtal tillstå att salladen var gammal och tackade för att jag sa till. Vi hade tänkt kasta den men vi trodde att den var ok.

Men för det mesta är jag tyst.

Jag vill inte att folk ska tycka att jag är för mer än andra och en sån där trist besserwisser. Jag är inte bekväm i den klagande rollen men jag tror att det trots allt är bättre om jag är den jag är och säger det jag tycker på ett ödmjukt sätt. Jag ska träna på det, att vara sann mot mig själv…

Men de finns de som uppskattar min kunskap och låter mig välja restaurang eller avgöra om resterna går att använda.  Men det är de som känner mig och som vet att jag inte är en trist besserwisser!

Hoppas jag…

 

Lie

20 september 2009 21:36

Nä... nån besservisser är du då rakt inte.
Man ska ta vara på varandras fördelar:
P.g.a mitt luktsinne, kom en svåger på att han kunde använda mig vid jakten, istället för att köpa jakthundar för tusentals kronor... jag tackade nej, hehe.
Vi får ta vara på ditt smaksinne och få fördelen att äta bra mat.
Kram

 

Annelise

23 september 2009 09:40

Vilken bra egenskap! Jag har urdåligt luktsinne...måste ner med näsan i det jag ska lukta på och det är inte uppskattat på alla matställen...hm!

 

cally

24 september 2009 16:36

Luktsinne kanske är ett arv? Mitt är också jättebra, för att inte tala om Andreas (11 år), hon kan lukta på ett vin och säga vad det luktar och det brukar stämma med det som det sägs att det skall lukta. Så kanske det är en arvedel? Kram

 

mig

24 september 2009 16:49

Ja, va härligt att vi är fler av samma släkt! Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har inte velat stänga ner min blogg. Kanske precis därför att jag vill fortsätta att skriva igen. Nu ger jag mig själv den plats och tid igen som ett bloggande behöver. Finns många stunder som behöver sällskap och skrivandet är en stor sällskap...för...

Inte visste jag att jag hade en sådan bindning till en bok!! Jag har verkligen fått känna på separationsångest! Hur kan en bok ge mig denna starka känsla?   Jag trodde att jag var fri och hade lätt att släppa den materiella världen, i alla fall u...

Klockan 7:00 väcker mobilen mig! Det gäller att vara så tidigt i backen som möjligt. Transporterna till att äntligen få sätta skidan i snön och glida nedför pisten, tar sin tid. Underbara backar, ljuvligt väder med sol och minusgrader och många mil...

Nu åker vi till Österrike! Med 641 km pister, 167 liftar och skidlängd upp till 3 250 meter över havet! Här finns Österrikes brantaste preparerade pist med 78% lutning, Harakiri. Jag återkommer vecka 11 och berättar vilka av oss som tog oss nedf...

Ponera att det är så! Att det finns två ursprungskänslor, rädsla och kärlek. Är det inte då vår rädsla vi ska jobba med? Om vi får fatt i våra rädslor ökar kärleken då? Hur kan man visa kärlek? Hur kan man visa rädsla och vem avgör om det är kärlek...