Med lätta steg tar jag väskan, pussar mina djur, låser dörren och börjar morgonpromenaden till arbetet.

Vilken tur att jag fick en sån lätt affirmation i dag.

Men väl nere i den branta backen dyker bilden av ”henne” upp. Ska jag alltså välja kärlek även i mötet med ”henne”? En obehaglig känsla infinner sig och jag undrar var de lätta stegen tar vägen?

Ska jag alltså välja kärlek i alla möten?

OK, har jag gett mig in i leken får jag leken tåla!

Och mycket riktigt, vid lunchen hamnar jag bredvid ”henne”. Den person jag undviker för att inte dras med och ned i hennes negativa energier. Nu gäller det att träna! Att leka!

Jag möter henne med omtanke och ställer lugnt kärleksfulla frågor. Jag håller kvar mina kärleksfulla energier och tankar. Det händer något i mig och jag får ett känslosvall inom mig. Hon möter min blick och ler, musklerna slappnar av och hon är tyst för ett ögonblick. Luften vibrerar.

Det är en magisk känsla att välja kärlek. Jag riktigt längtar till nästa träningstillfälle! Jag ger och jag får tusenfalt tillbaka.

Jag lyckades lämna dömandet och kunde befria mig från hennes negativa energier. Jag kunde se hennes kvaliteter som jag inte tycker om och kunde se vad dessa tjänar henne i hennes liv.

Jag kunde möta henne i kärlek.

 Jag väljer kärlek.

Tack för dagens lärdom och upplevelse.

 

Lie

6 september 2009 22:37

Härligt :-)
Jag har ett starkt minne av ngt liknande... Jag hade läst Kay Pollaks "Att växa genom möten" i slutet av 90-talet. Det handlade om samma sak och den värsta neggo-männs'kan jag hade mött, tinade upp och blev något mer, än en negativ surpuppa... För någon (jag i det här fallet) lyckades se bakom fasaden och möta den förnekade lilla rädda flickan. Genom en ett förhållningssätt, lärt av Pollak. En övning som blev verklighet.

Kärleken är magisk och den finns i allt, bara man törs kännas vid den.

 

Eftertänksam

11 september 2009 11:35

Det är ingen konst att möta en kärleksfull människa med kärlek.
Den riktiga konsten ligger när vi möter "den andra sidan" och där väljer att möta kärleksfullt.
Grattis, du gjorde ett jobb i de mötet.

 

Susanne

11 september 2009 22:41

Tack eftertänksam! Jag är själv så lycklig att jag äntligen fick känna känslan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har inte velat stänga ner min blogg. Kanske precis därför att jag vill fortsätta att skriva igen. Nu ger jag mig själv den plats och tid igen som ett bloggande behöver. Finns många stunder som behöver sällskap och skrivandet är en stor sällskap...för...

Inte visste jag att jag hade en sådan bindning till en bok!! Jag har verkligen fått känna på separationsångest! Hur kan en bok ge mig denna starka känsla?   Jag trodde att jag var fri och hade lätt att släppa den materiella världen, i alla fall u...

Klockan 7:00 väcker mobilen mig! Det gäller att vara så tidigt i backen som möjligt. Transporterna till att äntligen få sätta skidan i snön och glida nedför pisten, tar sin tid. Underbara backar, ljuvligt väder med sol och minusgrader och många mil...

Nu åker vi till Österrike! Med 641 km pister, 167 liftar och skidlängd upp till 3 250 meter över havet! Här finns Österrikes brantaste preparerade pist med 78% lutning, Harakiri. Jag återkommer vecka 11 och berättar vilka av oss som tog oss nedf...

Ponera att det är så! Att det finns två ursprungskänslor, rädsla och kärlek. Är det inte då vår rädsla vi ska jobba med? Om vi får fatt i våra rädslor ökar kärleken då? Hur kan man visa kärlek? Hur kan man visa rädsla och vem avgör om det är kärlek...