I dag har jag lyssnat till Reidar Thyholdt och Andre Baraldsnes, Olweusutbildare från Norge www.olweus.se och projektledare för införandet av Olweusmodellen, Teresia Varga Fridh, från Helsingborg. www.helsingborg.se/olweus.se

Det var ett underbart möte med tre fantastiska människor som med entusiasm, engagemang och ett stort kunnande pratade om hur vi kan arbeta för att förhindra och minska mobbningen i våra skolor.

Mycket finns att skriva om modellen men jag väljer att lyfta det som fångade mig och som egentligen är så självklart!

Det är vi vuxna som ska se och agera, vara eniga och samstämmiga, sätta gränser och inte blunda eller agera aggressivt när ett barn beter sig oacceptabelt. Vi ska vara mogna professionella vuxna! Vi ska inte lägga över ansvaret på vare sig eleven (kamratstödjare) eller föräldern, utan vi ska ta vårt ansvar i skolan och agera som mogna professionella vuxna. Föräldrarna ska vi givetvis samarbeta med och informera när deras barn beter sig oacceptabelt men inte använda dem som hot mot eleven (jag ringer din mamma eller pappa om du inte...).

 Hur ska vi alla bli mogna professionella i skolan?

Kunskap, reflektioner, samtal och kanske lite KBT eller samtalsstöd för en del och arbetsbyten för några.

Usch! Nu låter jag kanske hemsk, men jag vill så gärna att våra barn och ungdomar ska möta goda pedagoger som både har förmåga att undervisa som att ge dem kärlek och social kompetens. Goda relationer mellan elev och lärare ger eleverna goda inlärningsbetingelser.

Vilket oerhört viktigt arbete förskollärare och lärare har!

Moder Teresa skulle hålla en föreläsning om ledarskap inför en stor församling mäktiga och förväntansfulla ledare. När hon äntrade scenen sa hon "Älskar ni era medarbetare?"  stod en stund, tittade på församlingen och gick.

Jag ville ge våra besökare från Norge och Helsingborg lite omtanke och kärlek… Vi har köpstopp i vår förvaltning, så hårda restriktioner gäller. Kaffe ok, men inget annat. Jag bakade en kaka till deltagarna. Det blev mycket uppskattat och Reidar tog om och tackade mig sedan för den fantastiska kakan. Tänk vad lite kan göra mycket!

Här kommer receptet (ur Laga Lätt nr 8 2009) för 20 personer:

1) Sätt ugnen på 175 grader. Smöra och bröa en ugnsplåt.

2) Vispa 2 förpackningar sockerkaksmix (à 420 g) enligt förpackningens anvisning.

3) Vänd försiktigt ned 300 g blåbär och hallon i smeten (jag tog mest blåbär).

4) Bred ut smeten på plåten. Strö över 150 g hallon och blåbär, 100 g hackad vit choklad samt fyra msk pumpakärnor.

5) Grädda i ugnen i ca 40 minuter.

6) Låt svalna.

Servera en kräm på 4 dl grekisk yoghurt och 4 msk lemon curd till.

Jag hade ett samtal med min dotter. Vi talade om kärlek, att leta efter kärlek, att inte orka leta, att längta och om relationer i största allmänhet.

Eftersom man inte ska shoppa kärlek när man är hungrig (när man längtar) kan man under tiden, när livet forsar fram, underhålla sina relationer, sina vänner och kärleken till dem. Det är också en form av kärlek och alla relationer har någonting att lära, en andlig läxa. Så försöker jag tänka…

När jag var fjorton år hade jag flera kamrater. Jag ville vara med dem alla och hade svårt att säga nej när någon av dem ringde. Jag var alltid så glad när de ville vara med mig och hade en konstig känsla av att de tog mig i sista hand. Men det handlade nog enbart om min dåliga självkänsla. Det var Monica som jag sydde kläder tillsammans med. Det var Ingrid som jag fikade hos och smaskade på nygräddade bullar. Det var i Lottas källarlokal där vi gjorde batik och tillslut var det Berit som fick mig att upptäcka pojkarnas magiska kraft. Jag hade också en storasyster som jag ville vara tillsammans med.

Vad är en kärleksfull relation? Vad är kärlek? När det gäller kärlek till mina barn så är allt så klart. Det är den starkaste kärlek som finns för mig. Där älskar jag oavsett vad jag får tillbaka.

Jag är orolig över att många betraktar kärlek som behov, beroenden, lust, åtrå, hjärta och smärta, medberoende, svartsjuka, hämndlystnad och andra känslomässiga tillstånd.

När jag läste organisationspsykologi på 90-talet var den största bestående lärdomen att våra handlingar styrs av våra behov och en önskan att få dessa tillfredställda. Kanske var rädslan så stor hos mig att bli avvisad eller bortvald att jag aldrig sa nej när mina kamrater ringde. Jag ville verkligen bli omtyckt. Kanske är det så fortfarande? Jag blir så lycklig av att bli vald. Detta behöver ju inte vara ett hinder men kan definitivt bli ett hinder vid sökandet efter en kärlekspartner. Vem söker vem? Jag har alltid blivit vald och har inte vetat hur jag ska kunna välja. Om jag nu är medveten om mitt dilemma så är det viktigt att jag visar upp mitt sanna jag och inte en mask och en trevlig yta. Jag vill bli vald för den jag är och med den resväska jag har, med den yta jag har…

När jag och min syster var på BZ och dansade på det ljuva 70-talet hade jag fullt upp med att hjälpa henne att bli fri efterhängsna beundrare. Hon var alltid den populära av oss två. En kille blev så arg och nämnde något om att vi inte skulle ha agerat så om vi sett hans visitkort!

Kanske leker vi alla med våra visitkort och söker bekräftelse, bekräftelse på egot? Duger jag, har jag de rätta kläderna, den rätta kroppen, det rätta yrket osv. En man som jag känner, berättade för mig att han aldrig har svårt att ragga tjejer. De vet att jag har pengar så jag får alltid med mig någon hem. Men hur vet du att dom väljer dig för den du är? Äsch! Jag får det jag vill ha, fick jag till svar, men någonstans i hans ögon fanns en ledsamhet som jag kunde se.

Två goda vänner med varma inre själar.

Efter semestern…det ordnar sig alltid 

Det är inte alla eftermiddagar jag kan ligga och lapa sol på balkongen, speciellt inte efter en arbetsdag!

Jag är glad över mitt arbete och glad över att jag även kan göra egna val och prioriteringar på min fritid även om dessa handlar om att somna i solstolen. Första veckan efter sex veckors ledighet sätter sina spår!

Efter semestern…det ordnar sig nog 

Jag vill fokusera på det som ger mig energi och glädje. Solen, naturen, skogen, husdjuren, vännerna och mina nära och kära är det jag prioriterar främst. Nu gäller det att minnas mina prioriteringar när mörkret faller. Många gånger får jag även nya vänner i böckernas värld.

 Efter semestern…ta en dag i sänder 

Tidiga mornar är nog den största omställningen efter semestern. Jag tror inte jag är skapt att vakna klockan 6:00. Att kunna vakna utan väckarklocka och låta kroppen styra tiden skulle vara bättre. Det där med tid är ett gissel. Hur hade det sett ut i samhället utan tid? När hade jag jobbat då? Hur många timmar av min fritid hade jag ägnat åt arbete? Många säger förundrat att människorna hann med så mycket förr. Jag tror att vi tillbringar alldeles för många passiva timmar framför teven. Men…ibland är den bra. Det gäller att även här prioritera och sovra i utbudet. Vi har alltid våra val.

Men eftermiddagarna och kvällarna är mina! I går kväll var jag ute och åt middag med en väninna. Vad lyckligt lottad jag är!

 Efter semestern…njut av din tid  

Skogens skafferi!