Det var inte meningen (eller var det det?) att jag skulle bli ensam ansvarig hundägare när Mitra för nio år sedan blev vår valp. Vi skulle alla hjälpas åt. Kanske var det ett försök att hålla ihop den falska familjeidyllen?

Jag har alltid gillat hundar. Vi hade en schäfer när jag var tonåring. Mamma var egentligen rädd för hundar men om hon fick välja ut en i kullen så gick hon motvilligt med på det. Efterråt skyllde de på oss barn att det var vi som tjatat. Vilka barn tjatar int på husdjur?

Det blev den som var räddast och såg snällast ut. Hon förblev rädd och snäll.

Våra behov påverker våra val

Nu sitter jag här trots allt med en hund. Vad ska jag nu lära mig av detta val? I Solögas bok läser jag om hunden:

"Släpp in vänskapen i ditt liv och låt ditt hjärta tala. Öppna ditt hjärta för omvärlden. Din gåva är goda relationer med omvärlden."

Vilken omvärld möter jag på promenaderna i motionsspåret? Är det där goda relationer ska knytas?

När irritationen över mina val har lagt sig funderar jag...

Kanske är det trots allt så att jag mår underbart när jag vandrar i skogen med Mitra?

Kanske är det trots allt så att jag mår underbart när jag lyssnar på fåglarnas kvitter, när vinden nyper mig i kinden eller när regnet strilar nerför mitt ansikte?

Kanske är det trots allt så att jag mår underbart när jag långsmat insuper hennes doft och säger godnatt?

Hur kunde det bara bli så att jag efter morgonens promenad i regn och rusk mötte Anna som ropade  - Kom och grilla med oss på lördag!

Hur kunde det bara bli så att telefonen ringde när jag precis torkat Mitras blöta kropp och Ewa säger - Kom ut till mig i stugan på fredag. Jag vill visa dig Rotsidan!

Tack Mitra! Jag släpper in vänskapen i mitt liv och låter hjärtat tala.

//Susanne

 

Annelise

9 juli 2009 13:33

Härligt, jag gillar också hundar. Får jag välja på katt och hund tar jag hund. Även om jag har och har haft katt....

 

cally

10 juli 2009 14:59

Vilken skribent du är Susanne! Jag kommer att läsa din blogg med glädje framöver, men att ha en egen? Aldrig i livet, jag kan inte få ihop något vettigt. Kram lilla syster

http://cally

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har inte velat stänga ner min blogg. Kanske precis därför att jag vill fortsätta att skriva igen. Nu ger jag mig själv den plats och tid igen som ett bloggande behöver. Finns många stunder som behöver sällskap och skrivandet är en stor sällskap...för...

Inte visste jag att jag hade en sådan bindning till en bok!! Jag har verkligen fått känna på separationsångest! Hur kan en bok ge mig denna starka känsla?   Jag trodde att jag var fri och hade lätt att släppa den materiella världen, i alla fall u...

Klockan 7:00 väcker mobilen mig! Det gäller att vara så tidigt i backen som möjligt. Transporterna till att äntligen få sätta skidan i snön och glida nedför pisten, tar sin tid. Underbara backar, ljuvligt väder med sol och minusgrader och många mil...

Nu åker vi till Österrike! Med 641 km pister, 167 liftar och skidlängd upp till 3 250 meter över havet! Här finns Österrikes brantaste preparerade pist med 78% lutning, Harakiri. Jag återkommer vecka 11 och berättar vilka av oss som tog oss nedf...

Ponera att det är så! Att det finns två ursprungskänslor, rädsla och kärlek. Är det inte då vår rädsla vi ska jobba med? Om vi får fatt i våra rädslor ökar kärleken då? Hur kan man visa kärlek? Hur kan man visa rädsla och vem avgör om det är kärlek...